Den som driver AI-satsningen bär den ensam den dagen något går fel

Det är sällan de som säger ja till en AI-satsning som tänker på det här i början. Entusiasmen är hög, möjligheterna känns stora, och satsningen presenteras för styrelsen med gott mod. Det är först senare, om något går fel, som frågan ställs på riktigt: vem bar egentligen ansvaret för det här.

Svaret är nästan alltid samma person som drev igenom satsningen från början. VD:n som föreslog den. Styrelseledamoten som stöttade den starkast. Den som fick förtroendet att leda den. Det är en ensam position, oavsett hur många som var med och sa ja i det ursprungliga mötet.

Det handlar sällan om kunskap när det går fel

Jag har sett gott om AI-satsningar som gått snett, och det gemensamma är sällan att den ansvariga saknade kunskap. De flesta som tar sig an en sådan roll har läst på, förberett sig och förstått vad de gett sig in på. Det som saknades var någon som höll dem till besluten över tid, någon som ställde de obekväma frågorna löpande i stället för bara vid uppstarten.

En satsning som drivs av en enda engagerad person är sårbar på ett sätt som sällan syns förrän det redan är sent. Om den personen är upptagen en period, sjukskriven, eller helt enkelt tappar lite av det initiala engagemanget när vardagen tar över, saknas det ofta ett skyddsnät som fångar upp det. Ingen annan har riktigt samma överblick, och ingen annan bär samma ansvar för att hålla i det.

Det är sällan en enskild stor miss som fäller en satsning. Det är en lång rad små avvikelser från planen, var och en för liten för att motivera ett larm på egen hand, som tillsammans till slut blir ohanterliga. Den som driver satsningen ser dem sällan i tid, just för att de kommer en och en, utspridda över månader, snarare än som en tydlig händelse att reagera på.

Vad det kostar, i pengar och i förtroende

Om satsningen går snett bär den ansvariga det ekonomiska efterspelet, och därutöver ett förtroendekapital som tar lång tid att bygga upp igen. Nästa förslag från samma person, oavsett hur bra det är, möts av mer skepsis. Det påverkar nästa AI-initiativ, och ofta hela personens ställning i ledningsgruppen eller styrelsen framöver.

Det finns också en mer personlig kostnad som sällan pratas om öppet. Den som bär ansvaret för en misslyckad satsning bär ofta med sig den stressen även utanför kontoret, in i helger och kvällar, på ett sätt som påverkar både hälsa och familj. Det är inte en risk som syns i någon budget, men den är verklig, och den är en av anledningarna till att så många duktiga chefer tvekar inför att ta på sig den här typen av ansvar över huvud taget.

Den tvekan är i sig ett problem för bolaget, lika mycket som för individen. Om de mest kompetenta personerna i ledningen drar sig för att äga en AI-satsning, just för att ansvaret känns för ensamt och för riskfyllt, hamnar satsningen i stället hos någon som tar på sig den av plikt snarare än av övertygelse. Det är sällan en bra utgångspunkt för något som ska drivas i flera år framåt.

Det som faktiskt skyddar den ansvariga

Det som skiljer de satsningar som klarar sig från de som havererar är sällan bättre teknik eller mer pengar. Det är att någon, förutom den formellt ansvariga, aktivt håller satsningen till de beslut som fattades från början, och flaggar tidigt när verkligheten börjar avvika från planen. Den rollen behöver inte vara stor eller dyr, men den behöver finnas, och den behöver vara någon annans uppgift än den som redan bär det formella ansvaret.

Utan den rollen är det lätt hänt att varningssignaler ignoreras lite för länge, inte av inkompetens, utan för att den som driver satsningen är för nära den för att se det själv. Det är mänskligt. Det är också exakt anledningen till att den som bär ansvaret sällan borde bära det helt ensam, även om namnet på beslutet till slut ändå bara blir ett.

Det är den insikten, mer än någon enskild varningssignal, som skiljer de som klarar sig från de som inte gör det. Inte att de var smartare från början, utan att de tidigt insåg att de inte skulle orka hålla i det på egen hand hela vägen, och agerade utifrån det redan innan det behövdes.